Värmland

Utifrån så anses värmlänningar vara goa och glada. Man skrattar alltid i Värmland brukar man få höra, även att det låter snällt när vi pratar.

Detta kan bero på den lantliga stilen, där det låter på det allra grövsta uttalen att man inte bryr sig så mycket, att man bara pratar.

Det kommer mycket ifrån norskan och många gamla ord håller i fortfarande, även fast värmländskan verkar försvinna mer och mer då den yngre generationen vill vara mer utvigda och inte bli stämplade som bönder.

Yngre värmlänningar

I yngre åldrar under 20 år anses värmländskan ännu mer "bonnig" och oseriös. Här tänker man verkligen på hur man pratar och värmländskan änvänds mest tillsammans med kompisar och man nästan driver om det. Man pratar "fult" medvetet som en rolig grej men sen plockar man oftast bort det mesta utan enstaka ord och uttryck.
Det kommer redan hemmifrån att föräldrar vill att man ska prata fint och inte prata så grovt, som vi nämnt tidigare rör man mer på sig och är inte bara hemma i Värmland detta gör också att man vill prata en renare svenska.
Man vill uppfattas proffsig och välvårdad.

Ord och uttryck som änvänds med kompisar:

mordin= din mamma
fardin= din pappa
duuuraaa= men du då
gööött= härligt

man överdriver mer än vanligt och man använder mer värmländska ord än vanligt

Bengt Alsterlind

Hajk profilen Bent Alsterlind är känd för sin värmländska, han gjorde värmländskan sedd i Sverige då han höll i barnprogrammet Hajk i SVT. Hans fina hälsning Tjipp Tjipp och låten "sommar och sol" får nog många att tänka på det fina karlstadmålet Bengt visade i TV.

Typiskt värmländskt!

Vad som kännetecknar värmländskan:

förkortar gärna ord
ex.
te= till
nött= något
imöra= imorgon
ho= hon
na= henne
vet int= vet inte
ha= vad sa du

drar ut på vokaler
ex.
Kiiiil
duuu

byter ut bökstäver till ö
ex.
körv= korv
imöra= imorgon
gött= gott
döm= dum

Värmlänningar mellan 21-59

Värmländskan kan i vissa fall ses som ovårdad och lite "bonnig", detta gör att många väljer att prata med mindre dialekt och försöka hålla sig till den rikssvenska dialekten så mycket som möjligt. Detta gäller åtminstonne vid jobb, intervjuer eller när man kommer till en ny stad. Man vill då ge ett fint och proffsigt intryck.
Självklart används vissa ord som satt sig inmatat i huvudet, men det ses mer som charmigt om det är i lagom mängd och rätt ord. Pratar man annars "rent och fint" med lite instick av gött, tölit, spörs, feschlig eller något annat ord som används i vardagen som ett förklarande ord så gör det inte så mycket.
När man väl kommer hem sen, till Värmland och familjen är det lätt att dialekten och den breda värmländskan kommer fram. Den plockas alltså bort när den känns olämplig men finns där och änvänds i hemtrakterna.

// RZE

Runt om i Värmland

Det pratas inte samma dialekt över hela Värmland. Det är samma grund men sen skenar det åt olika håll. Karlstad som ligger någorlunda i mitten av Värmland och är den största staden har minst dialekt. Det pratas självklart värmländska men inte i samma utsträckning som t.ex Torsby eller Munkfors.

Äldre värmlänningar

När man pratat med olika åldrar och människor märker man att de äldre är mer stolta över sin värmländska dialekt. De har en grövre och starkare dialekt än vad yngre har.

Tror det har att göra med att förr va man mer fast på samma ställe, nu rör man på sig mer, upptäcker nya platser, träffar mer människor osv. och detta gör att man anpassar sig mer efter en "rikssvensk" dialekt för att det numera ses lite "ovårdat" med en allt för bred värmländska.



Några ord som sällan används längre:

jale
potäter/ joläppel
tös
jänte