Värmländskan kan i vissa fall ses som ovårdad och lite "bonnig", detta gör att många väljer att prata med mindre dialekt och försöka hålla sig till den rikssvenska dialekten så mycket som möjligt. Detta gäller åtminstonne vid jobb, intervjuer eller när man kommer till en ny stad. Man vill då ge ett fint och proffsigt intryck.
Självklart används vissa ord som satt sig inmatat i huvudet, men det ses mer som charmigt om det är i lagom mängd och rätt ord. Pratar man annars "rent och fint" med lite instick av gött, tölit, spörs, feschlig eller något annat ord som används i vardagen som ett förklarande ord så gör det inte så mycket.
När man väl kommer hem sen, till Värmland och familjen är det lätt att dialekten och den breda värmländskan kommer fram. Den plockas alltså bort när den känns olämplig men finns där och änvänds i hemtrakterna.
// RZE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar