När man pratat med olika åldrar och människor märker man att de äldre är mer stolta över sin värmländska dialekt. De har en grövre och starkare dialekt än vad yngre har.
Tror det har att göra med att förr va man mer fast på samma ställe, nu rör man på sig mer, upptäcker nya platser, träffar mer människor osv. och detta gör att man anpassar sig mer efter en "rikssvensk" dialekt för att det numera ses lite "ovårdat" med en allt för bred värmländska.
Några ord som sällan används längre:
jale
potäter/ joläppel
tös
jänte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar